Att leka med heta känslor

Det fanns en gång en tjej i mitt liv, en underbar vän, som jag förälskade mig i.
Blev rent av helt galet kär. Men som vanligt var jag blyg nåt så in i helvete.
Försökte gång på gång hitta det rätta tillfället att uttrycka mina känslor.
Undertiden växte iaf vänskapen, och det kändes bra.
Till slut vågade jag säga att jag gillade henne extra mycket.
Tror bestämt jag använde ordet kär, något i stil med "jag tror jag är kär i dig".
Detta fick henne att backa undan, något jag inte alls väntade mig.
"Jag vill inte att vi ska vara mer än vänner" sa hon.
Kontakten sviktade en hel del efter det.

Ett par dagar senare fick jag veta att hon faktiskt börjat gilla mig mer o mer,
och att hon tidigare var beredd att ta relationen ett steg längre.
Men när jag uttryckte mina känslor så blev hon rädd, mest för att hennes känslor inte alls var lika starka, och att hon inte längre vågade ta ett steg som hon tidigare tänkt.
Vi blev båda tvungna att försöka kväva dem känslor vi hade för varandra om vi skulle fortsätta umgås.

Jag lyckades till slut trycka undan känslorna så mycket att det knappt fanns några kvar.
Det gjorde givetvis väldigt ont hela vägen. Kändes helt sjukt att man skulle behöva dölja vad man kände bara för att få vänskapen att överleva. Det blev även så att jag inte längre vågade uttrycka hur mycket jag uppskattade hennes sällskap, bara i vänskaplig mening då. Rädslan att mista en god vän var så stark. Allt för stark.
Och eftersom jag tryckte undan alla dessa positiva känslor och tankar jag hade i samband med med henne, så tog alla dem negativa större plats i mitt liv.

Många år har passerat sen dess.

Nuförtiden vågar jag knappt säga nåt i stil med "du är en av dem bästa vänner jag har" eller "fan vad jag trivs i ditt sällskap" till en vän som råkar vara av det motsatta könet. Jag vågar inte längre lita på att det inte kan misstolkas, även när jag förklarar läget.
Jag vet inte när, om eller hur jag kommer kunna återhämta mig efter alla sociala stup jag trampat över. Tids nog kanske det löser sig. Men hittills har det slutat relativt lika illa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0