Toxic Antidote

Det är den så kallade "dan före dopparedan".
Det är den här tiden på året igen,
då man tydligen skall känna värmen och glädjen
som om det vore en enda stor, varm och gosig filt virad runt kroppen.
Den tiden på året då man skall ge, ge, ge och få, få ,få.
Den tiden på året då man "får" njuta av allt gott som erbjuds här i världen,
den tiden då det är okej att frossa tills man knappt kan ta ett enda andetag till.

En gran skall avverkas, trasslas till med plastigt bling-bling
och slutligen förnedras med skräniga röster,
tafatta fotsteg och ryggknäckande hopp.
Kål skall både kokas och stekas, fingerkorta korvar smekas.
Köttiga bullar, parallellt med folket rullar.

Stress, kyla, olyckor.
Sägs att alla goda ting är tre.




Nej, jag är inte bitter, inte hatar jag julen heller.
Måste dock inte betyda att jag älskar den.
Får man inte vara neutral längre?
Allt uppfattas som svart eller vitt, tyvärr.
Även om jag är deppig och allmänt nere
kan jag fortfarande visa glädje under julen.
Bara för att jag verkar kall och trist på ytan
betyder det inte att jag verkligen är det.
Men tyvärr är det så dem flesta bemöter mig, ser mig, tar avstånd från mig.
Jag kan, tro det eller ej, glädjas av alla juleljus, allt julpynt, all den goda maten.
Jag kan glädjas av alla de glada och varma miner runtomkring.
Jag finner glädje och värme via människorna i min närhet, mina nära o kära.

Från djupt nere i mitt bultande hjärta,
(och ja, jag menar det verkligen)
önskar jag er "alla" en riktigt kul jul!