A silent scream in a room full of people

Tusentals tankar ekar i ett förvirrat, trasigt, rubbat, egocentriskt sinne.
Solen värmer, bländar, svider i ögonen. En tår rinner över ena kinden.
Trots allt är det bara på grund av solen.
Ögonen behöver återigen vänjas vid solljus.
Benen värker, mer regelbunden belastning behövs.
En lång och krokig väg ringlar sig fram.
Blicken är fäst i marken, men inte rakt ner utan ett par meter framför.
Nacken blir bara lidande annars.
Omgivningen är inte alls ointressant, men läggs inte märke till, ty tankarna har en egen väg.
Inte en levande människa syns till.
Blicken höjs i takt med att havet blir allt mer synligt.
Dess horisont lockar mer än vanligt.
Ändå är det inte förbi den målet bör läggas.


People can no longer cover their eyes,
If this disturbs you then walk away!



Nynnar, viskar, "skriker", mumlar.
Bäst att hålla tonen nere, någon kan ju höra.
Vore inte bra om någon hörde.
Hårda riff. Tunga baskaggar. Skärande melodier.
Texter om krig, ond bråd död, kärlek, sorg, glädje, ett nyfött barn, en hemsk våldtäckt.
Ord som reflekterar ett liv som varit, ett liv som är, ett liv som komma skall.
Allt ekar. Upprepas om och om igen.
Varje tanke, varje ord, nöt det in på djupet.


FUCK IT ALL! FUCK THIS WORLD!
FUCK EVERYTHING THAT YOU STAND FOR!
DON'T BELONG! DON'T EXIST!
DON'T GIVE A SHIT!
DON'T EVER JUDGE ME!



Musik, universums bästa drog, så jävla underbart.
Höjer volymen i hopp om att tankarnas röster ska dämpas.
Det hjälper mirakulöst bra.
Bara låta allt vara för en stund.
Det har gått en väldigt lång stund.
Var går gränsen för "en stund"?
Deadline!
Prestationsångest!
"Tävla mot dig själv, inte mot andra."
Aka; "Sluta agera mänskligt."


Wake in a sweat again
Another day's been laid to waste
In my disgrace

Stuck in my head again
Feels like I'll never leave this place
There's no escape

I'm my own worst enemy



Finns mycket mer att skriva, med alla kluvna inräknade tankar.
Men kan inte riktigt översätta allt till text, än.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0